I veckan var jag på arrangemanget Framtidsfokus anordnat av Institutet för Framtidsstudier (en av våra medlemmar i VA). Under dagen sammanfattades de senaste tre årens forskningsprogram under rubriken ”Sverige i framtiden”. Presentationerna kretsade kring hur vi i framtiden ska bygga samhället och förhålla oss till omvärlden för att stärka vår och även andras välfärd.
Utgångspunkten beskrevs så här:
Forskningsprogrammet har tagit sin utgångspunkt i grundläggande frågor för det svenska samhället: Hur kommer medborgare och samhälle påverkas av en ökad globalisering och europeisering? Hur kan ett välfärdssamhälle finansieras på lång sikt? Vad innebär det sociala utanförskapet och vad blir dess konsekvenser för människors deltagande i samhället?
Många intressanta forskningsresultat presenterades. Jag ska inte försöka skriva om alla, men här följer några valda exempel.
Hans Rosling(professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet) inledde dagen genom att påpeka att demografin enligt honom är den vetenskapsgren som ser bäst in i framtiden. Han diskuterade demografiförändringen i världen och varför vi kommer bli tre miljarder till på jorden trots att antalet födslar inte ökat sedan år 1990. Skälet för detta är kortfattat att folk som redan fötts kommer att växa upp och få barn, det finns en bromstid på cirka 70 år i systemet.
Europa och världens demografiska utveckling
Bo Malmberg (professor i kulturgeografi) talade om Europas utveckling. Han ansåg att Europa idag egentligen har en otroligt bra situation. Mängden av tillgängliga mänskliga resurser har aldrig varit så stor som idag, men han påpekade också att de kommer att minska framöver.
Han påminde om kopplingen mellan ekonomiskt tillväxt och en ökning av arbetsför befolkning, vilket sedan följs av en åldrande fas. Goda exempel på detta är både Kina och Korea. Indien å andra sidan kommer först 2040 ha en fördelaktig åldersstruktur vilket då ger dem stora möjligheter att bli en stormakt samtidigt som Europa och Kina från 2030 beräknas gå in i en åldrande fas. Brasilien är på väg in i gynnsam utveckling nu, medan Afrika ännu inte är där.
Malmberg påtalade också att det finns fantastiska möjligheter för världen idag och att det som egentligen brister är efterfrågan. ”Alla stoppar i ladorna trots att de egentligen skulle kunna agera mer…”
Han berättade även att de ekonomiska och åldersmässiga skillnaderna mellan Asien och Europa kommer att utplånas med tiden. När det gäller Europa så menade han att syd och nord kommer att byta åldersstrukturer där syd får den fördelaktiga om 20-30 år (”de blir den nya vuxengenerationen och nord blir far- och morföräldrar”). Som kulturgeograf ville han också påpeka att Europa har ett strategiskt geografiskt läge, ”Europa är världens Enköping” konstaterade han.
Malmberg förutspådde också att EU kommer att minska som andel av världsekonomin med en halvering av inflytandet till 2050 (genom att andra delar, främst Asien och Mellanöstern kommer att öka kraftigt). Utifrån dessa förändringar borde EUs globala politik omformuleras tyckte han. Dessutom påtalade han att vi måste se över tillväxten utifrån hållbarhetsperspektiv. De mänskliga resurserna finns, men hur ser det ut med miljön och hållbarheten?
Han såg även en generell brist på expansiv politik och en oförmåga för politiker att ta in de mer långsiktiga perspektiven.
Barndomen i norden
Ingrid Söderlind (docent i tema Barn) talade om barndomen i norden och hur de nordiska länderna samarbetat historiskt för att skapa systemen kring barn och barndomen. Samtidigt finns det också exempel där synen och regelverken gått åt olika håll. Skolmaten är ett exempel där Danmark, Norge och Island tycker att smörgås räcker och Finland och Sverige tycker att det behövs varm mat. Hon lyfte även hur Barnkonventionen har gett politiken en mer internationell prägel och reflekterade över hur vi förr tog emot barnförflyttningarna från Finland mot hur vi hanterar flyktingbarn idag.…
EU2020 och det livslånga lärandet
Joakim Palme (VD för institutet, professor i statskunskap vid Uppsala universitet) lyfte bland annat att investeringarna i livslångt lärande måste börja redan år ett, att kraven på yrkeskunnande i utvecklade postindustriella samhällen riskerar att polarisera ungdomsgrupper och att den ”lärande ekonomin” kräver att såväl företag som anställda ständigt förbättrar kompetenser och förmågor.
Han påpekade att EU2020 fokuserar på expansiva sektorer i kunskapsekonomin, genusneutrala sysselsättningsmål, färdigheter, utbildning och minskning av avhopp i utbildningssystemen, social inkludering och fattigdomsreduktion. Han såg dock problem i att fokus ligger på utgifts-minskningar istället för intäkter och i att det saknas mål för gymnasie- och yrkesutbildning.
Sveriges befolkning 2010-2025
Jan Amcoff(docent i kulturgeografi) pratade om befolkningsförändringen för Sverige 2010-2025. 8,25 % tillväxt förväntas av befolkningen till 2025. Men många regioner (Norrlands inland, landsorter osv.) kommer samtidigt att få se en minskning. Hittills har balansen mellan försörjda och försörjare sett ganska lik ut 1995-2010, men framåt 2025 kommer den att förändras med stora skillnader mellan olika regioner. I storstäderna kommer det vara få personer per försörjare medan bl.a. vissa mindre regioner och Norrlands inland förväntas nå siffror på hela 2,8 försörjda per försörjare. Något som förstås riskerar att bli mycket problematiskt.
Äldreomsorgen, inte en tjänst som andra
Marta Szebehely (professor i socialt arbete) – talade om äldreomsorgen. Hon påpekade att den inte är en tjänst som alla andra, eftersom den har en stor inverkan på samhället i stort. Hon konstaterade också att en välfärdsminskning skett inom området där de anhöriga som konsekvens ökar sina insatser, då främst lågutbildade döttrar. Detta påverkar i sin tur arbetslivet. Hon menade att det är tydligt att pengar på äldreomsorg ger fler förvärvsarbetande kvinnor och att vi måste sluta tänka på äldreomsorgen bara som kostnad, lite på samma sätt som vi gjort med barnomsorgen.
Det sociala utanförskapets orsaker och konsekvenser
Olof Bäckman (docent i sociologi) hade undersökt andelen som varken studerar eller arbetar 7 år efter gymnasiestart. Han konstaterade att det i regel går sämre för de som hoppar av tidigt och att de som hoppar av från det individuella programmet i regel har sämre chanser än andra. Samtidigt kunde han också se att det går bättre för svenska avhoppare än för de i andra länder, detta troligtvis eftersom vi satsat mycket på Komvux som fångar upp många avhoppare.
Han menade att hur det går i skolan beror på bagaget och att det sedan har stor påverkan på hela livsförloppet.
/Herman
