– Mamma, varför cyklar du utan hjälm? Du kan ju slå ihjäl dig!
– Pappa, varför röker du? Det är ju farligt. Man kan dö. Jag vill inte att du ska dö.
Effektivt? Förmodligen. Nu har i alla fall en brasiliansk forskare, Dr Luciana Fornari, i en studie testat hur effektiva barn är som påverkare av (och förmedlare av kunskap till) sina föräldrar. Hon säger i en intervju i Vetenskapsradion (Veckomagasinet 2 sept) att hon fick iden när hon insåg att hon själv lärde sig mycket om miljö av sina barn. Varför inte prova det på ett annat område? Övervikt och hjärt- kärlsjukdom, t.ex.
Sagt och gjort. I samarbete med en skola genomförde hon en studie där hon jämförde familjer vars barn fick lära sig hur man bör leva och äta för att minska risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar med sådana där barnen gick enligt det vanliga schemat.
Resultatet var slående. Nio av tio familjer med föräldrar i riskzonen påverkades i positiv riktning!
Hmm… Är det månne barnen som forskningskommunikationen borde fokusera på?
Nu är det dock inte bara att springa iväg till närmsta skola och dela ut avhandlingar. Det visade sig i Fornaris studie att det också krävdes mer än så av metodik:
Fornari delade in skolbarnen som skulle lära sig hur man lever mer hälsosamt i två grupper. Den ena fick delta i mängder av aktiviteter, både fysiska och t.ex. matlagning. Den andra gruppen fick bara skriven information att läsa och ta med sig hem. Den positiva förändringen skedde bara i den första gruppen. I den andra hände ingenting!
Viktigt att notera är att studien är relativt liten och gjord på en enda privatskola i São Paulo. Det är inte helt otänkbart att effekten blivit en annan om den gjorts på ett annat ställe. Icke desto mindre kan slutsatserna vara värda att fundera på för alla som arbetar med (forsknings)kommunikation!
Och möjligen även för skol-/utbildnings-/forskningsministern, folkhälsoministern, m.fl, inför kommande höstbudget och forskningsproposition?
Jag bjuder gärna regeringen på några idéer: Stimulera dialog mellan forskning och samhälle. Satsa på fler kunskapsbyggande aktiviteter, praktiska övningar och laborationer i skolan, etc. Och varför inte lite extra på science centers och ForskarFredag…?
För övrigt visar en annan studie att barn å andra sidan utgör en trafiksäkerhetsrisk. Att barnen stör föraren, hur kloka saker de än må ha på hjärtat, innebär större distraktion än om föraren pratar i mobilen! Min snabba slutsats: Ställ bilen och ta en promenad så du kan koncentrera dig på att lyssna på det barnen säger!
Trevlig helg!
/Karin Hermansson
