Regnet smattrar, men i övrigt är det tyst och stilla. Eftersom jag ska jobba ett tag till innan det blir semester, och eftersom de senaste veckorna varit osedvanligt intensiva till och med för att vara juni, kan jag inte riktigt slappna av och titta på insidan av ögonlocken efter midsommarlunchen. Det som dök upp i sinnet var i stället VA-bloggen! Så nu tänkte jag midsommarblogga om mitt favoritämne: ord.
Ni kanske såg att vi i tisdags presenterade nya resultat om förtroende för forskare/forskning – ett förtroende som fortsätter nedåt. Medieintresset blev ganska stort och vi får många frågor: Vad beror nedgången på? Vad kan man göra åt det? Är det kanske egentligen bara bra att förtroendet går ner?
Och så den där frågan jag får lite av och till: ”vad menar du egentligen med förtroende?” Det är en intressant och viktig fråga vad ”förtroende” innebär – fast vad jag menar är ju egentligen helt ointressant för undersökningen. Det viktiga är vad svarspersonen lägger in i det när han/hon läser frågan och svarar på den. Det är ju det vi mäter – inte vad jag (eller professorerna Holmberg/Weibull på SOM-institutet) tycker att folk borde mena!
Hur viktigt det är med ord blev också tydligt vid två dialogseminarier som vi ordnade i samarbete med Vetenskapsrådet, VR, under HSVs informatörskonferens i Lund för en dryg månad sedan.
Utgångspunkterna var dels den undersökning av vad som ligger bakom människors förtroende/brist på förtroende för forskare som vi gjorde i vintras, Slitsamt förvärvat och snabbt fördärvat. En slutsats var att forskarvärlden behöver bli öppnare och tala också om forskningens villkor, inte bara dess resultat.
Den andra utgångspunkten för seminariet var att VR har fått ett annat uppdrag vad gäller forskningskommunikation nu än tidigare. I regleringsbrevet från Utbildningsdepartementet stod tidigare att VR skulle ” ”Nationellt ansvara för övergripande information om forskning och forskningsresultat”. Nuvarande skrivning lyder ” Övergripande ansvara för samordning av kommunikation om forskning och forskningsresultat”.
Deltagarna fick därför frågan: ”Hur kan forskningskommunikationen samordnas – och vad ska samordnas?”
Ja, i alla fall inte kommunikation om forskningsresultat! Det blev tydligt i de livliga samtalen kring borden. Det finns alltför mycket av konkurrens mellan lärosätena för att det ska finnas intresse för det – alla måste göra reklam för sin verksamhet och det vore svårt att ”samordna” sig med någon annan i det.
Däremot de mer övergripande frågorna, som till exempel forskningens villkor, finansiering, etik och regler, kan vara områden som vore värda att hjälpas åt med, alltså samordna kommunikationen kring.
Men en annan synpunkt som framfördes efter en del diskussion var att ”samordna” inte är ett bra ord. Det vore bättre att tala om att ”gemensamt jobba för ett mål”.
Orden, ja. Det är inte alls säkert att ”förtroende”, ”samordna”, ”forskningskommunikation” eller ”samverkan” betyder detsamma för personen intill som för dig. Om vi alltid började möten, seminarier och konferenser med att reda ut vad vi lägger in i begreppen slår jag vad om att vi skulle bespara oss själva både tid, pengar och frustration – och samtidigt få en himla massa intressanta samtal med våra medmänniskor.
Så, kära läsare, för att försöka avsluta detta resonemang nu när regnet stillat sig och solen glimtar fram igen därute: vad lägger du in i ordet semester?
/Karin Hermansson
PS. Ni har väl inte missat att sommarpratarna i P1 drar igång i morgon? Malin har som vanligt hela listan med sommarpratande forskare!
