Struntar svensk skola i hur barns hjärnor fungerar? I vilken utsträckning används nya forskningsrön när läroplaner skrivs om och skolreformer planeras? Hur vi kan överbrygga glappet mellan forskning och skola var huvudfrågan för Science & Society-seminariet den 13 maj 2011 i Göteborg.
Seminariet är en del av Vetenskapsfestivalen och arrangerades i år tillsammans med Centrum för Kultur och Hälsa vid Göteborgs universitet, Vetenskap & Allmänhet och Vetenskapsrådet. Som namnet antyder är seminariets ambition att belysa relationen mellan vetenskap och forskarsamhälle å ena sidan och samhälle och allmänhet å andra sidan. I år handlade det om skolan och dess relation till aktuell forskning om hur lärande går till.
– De senaste 10-15 åren har jag jobbat med att knyta ihop neurovetenskap, kognitionsvetenskap och utbildningsvetenskap, berättade Kurt Fischer, Professor of Education vid Harvard University, i sitt inledningsanförande.
– Till min glädje kan jag konstatera att detta börjar hända på fler platser runt om i världen. Praktisk forskning är en självklarhet i de flesta områden, men det har inte alltid varit det inom utbildningssektorn. Vi behöver forska i skolan och etablera samarbeten mellan skolor och universitet för att studera lärande, menade han.
Kurt Fischer konstaterade att det finns några grundläggande problem med den traditionella skolan som utgör svåra hinder. Till exempel anser många unga att skolan är tråkig, vilket riskerar att underminera elevernas naturliga nyfikenhet. Dessutom uppmuntrar skolan till ett ganska okritiskt accepterande av ”fakta” och det finns en risk att olika tester och bedömningar bidrar till de problemen.
Ont i rumpan av skolan
– Jag är en av kognitionsvetarna som vill knyta ihop forskningen om tänkandet med forskningen om lärandet, sa Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
– Som barn lär man sig gå, cykla och umgås med andra. Det sker automatiskt och naturligt och är en del av det informella lärandet som baseras på att människor har lust att lära. Det ska vi ta hänsyn till när vi funderar över hur vi lägger upp skolans undervisning – helt enkelt fundera kring hur vi lär oss och hur vi blir vi motiverade.
Peter Gärdenfors hävdade att lektionens mönster i stort sett har sett ut på samma sätt sedan folkskolan startade i Sverige. Det finns tysta regler som säger att alla ska göra samma sak, använda samma läromedel, följa samma läroplan och bedömas på samma sätt. Ingen forskning visar att det här är bästa sättet att lägga upp undervisningen på! Och detta upplägg av lektionerna begränsar elevernas motivation.
– Dessutom handlar det om att alla ska sitta still och vara koncentrerade. När jag frågade min son vad som var skillnaden mellan att gå i förskoleklass och att gå i ettan, svarade han: Man får ont i rumpan av att gå i skolan! fortsatte Peter Gärdenfors.
Lärares fel när elever misslyckas
Efter dessa två bilder från forskarvärlden berättade Johanna Lundén, speciallärare och rektor vid Nossebro skola, om hur deras studieresultat förbättrats dramatiskt på bara några få år. Skolan har uppmärksammats nationellt, eftersom Essunga gått från att tillhöra de svagaste kommunerna till att ligga i absolut topp när det gäller andelen elever som går ut årskurs nio med godkända betyg
– Vi drog igång ett förändringsarbete där forskning haft stor betydelse, berättade Johanna Lundén.
– Vi behövde en bas att utgå från så vi läste forskning tillsammans och sedan diskuterade vi. Det specialpedagogiska utbildningsprogrammets litteraturlista och sammanfattad litteratur i häften var vårt samtalsunderlag. Vi slutade att hävda att det var elevernas fel att de misslyckades. Det är vi lärare som misslyckas och vi måste pröva och pröva igen tills vi hittar rätt. Inkludering och forskning var de två viktigaste faktorerna för att lyckas, menade Johanna Lundén.
Skolverket jobbar med att sammanställa och sprida forskningsresultat. Tommy Lagergren, chef för utvecklingsavdelningen på Skolverket, instämde i att behovet av forskning är stort i skolan, men menade att det är svårt att hitta exempel på skolor där forskningsresultat används i praktiken:
– Forskningen ligger för långt från skolans vardag. Mer konkreta tips behövs, sade Tommy Lagergren.
Lär av sjukvården!
– Sjukvård och skola är ungefär lika stora enheter, både räknat i personella och ekonomiska resurser, men när det gäller relationen till forskning ser det olika ut, sade Håkan Sörman, vd för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.
Skolan ska vila på vetenskaplig grund, men det finns en helt annan organisation för att sprida forskningsresultat inom vården jämfört med i skolan. Staten behöver ta ansvar för att det finns relevant forskning som sprids på ett bra sätt.
– Det som finns måste verkligen nå ut! Vi överger ofta lärarna i klassrummet. Forskningen görs inte för skolan utan om skolan och det är allvarligt, sade Håkan Sörman.
– Det är inte tillräckligt stora delar av den utbildningsvetenskapliga forskningen som har relevans för skolan och skolans praktik, instämde Peter Honeth, statssekreterare vid Utbildningsdepartementet.
Den statligt finansierade utbildningsvetenskapliga forskningen behöver styras om så att den blir mer skolnära. Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté har fått i uppdrag att deras forskning ska vridas åt det hållet. Men denna evidensbasering är en stor förändring som kommer att ta tid.
Skolan kan skapa forskning
Det talas mycket om att ”skolan ska ta till sig forskning” – men varför sägs inget om att ”skapa forskning”, undrade en av deltagarna i seminariets runda bordssamtal. Det finns många forskarutbildade lärare som kan vara bryggor mellan skola och forskning. Hur kan vi möjliggöra för hela kåren att aktivt reflektera kontinuerligt med stöd av forskarutbildade?
Den pedagogiska forskningen har inte alltid varit så skolrelevant och därför har det varit rätt att kritisera den, menade Peter Honeth.
– Dessutom har den ibland varit ganska ideologiskt styrd. Nu är det viktigt att ta in många olika forskningskompetenser som tillsammans kan utveckla forskningen. Utbildningsvetenskapliga kommittén och Skolverket jobbar i den riktningen.
– Alla ”tycker” om skolan och svaret förväntas komma uppifrån, fortsatte Peter Honeth.
– Det gör det angeläget att göra forskningen tillgänglig och se till att den kan bedrivas även i skolan. Ett exempel att lyfta fram är satsningen på forskarutbildade lärare som ska få en licentiatutbildning. De ska sedan ha möjlighet att vara kvar i skolan. Ska vi lyckas måste man se skola och lärarkår som en professionell organisation, en organisation som kännetecknas av att man hela tiden ifrågasätter och diskuterar det man gör. Man måste vara självkritisk och prova olika lösningar och man måste vara beredd att medge om man gör fel.
Gör kunskapen mer tillgänglig!
– Vill vi göra något bättre för våra barn måste vi vuxna samverka bättre, menade Elisabet Nihlfors, huvudsekreterare för Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté, som deltog i seminariet. Det är ett av Utbildningsvetenskapliga kommitténs huvudmål att forskare inom de tre områdena ”hjärna, lärande och praktik” går samman.
– Mycket kunskap håller på att växa fram som vi behöver ta till oss, sade Peter Honeth avslutningsvis.
– Lösningen är att göra skolan, lärarkåren och lärarutbildningarna mer professionella och att utveckla metoder att göra forskningen mer tillgänglig. Forskare med olika bakgrund behöver arbeta tillsammans.
Det samlade intrycket av seminariet var att det finns mycket god vilja från många olika aktörer. Nu behöver de agera tillsammans för att skapa ny kunskap och göra den tillgänglig. Är den bara relevant och praktiknära är skolan mycket intresserad av att både delta i forskningen och ta till sig resultaten.
Cissi Askwall och Stig-Roland Rask