Politiken och den jämställda familjen

I veckan deltog jag på ett seminarium på Riksdagen med den spännande titeln ”Den jämställda familjen – kan politiken påverka?” Det anordnades av samverkansgruppen för forsknings- och framtidsfrågor (där Rifo ingår). Efter en inledning av Jenny Petersson (riksdagsledamot Moderaterna, ledamot av talmannens referensgrupp för jämställdhetsfrågor) modererades arrangemanget av Eva Krutmeijer (Vetenskapskommunikatör, Vetenskapsrådet).

Det första inlägget gjordes av Anna Sjögren som är ekonomie doktor och forskare vid IFAU i Uppsala. Hon visade intressanta data på hur barn och karriär hänger ihop och hur det kan påverka jämställdheten. Hon visade intressanta data på hur barnafödande och antalet barn påverkar män och kvinnor. Till exempel kunde hon visa på hur andelen som inte skaffar barn ökar bland olika manliga yrkesgrupper (”professionals, non-university, university non-prof.”) medan andelen konvergerar bland samma grupper hos kvinnorna. Hon visade också har män får en höjd årsinkomst om de har barn, medan kvinnor får en lägre årsinkomst om de har barn. Det har dock blivit lite bättre med åren, men för båda grupper så det finns fortfarande en skillnad. Genom forskningen kan vi alltså analysera intressanta data om barnafödande och karriär, samt hur avvägningen mellan dem förändrats för kvinnor och män.

Sedan talade Kristina Engwall, docent i historia, från Institutet för Framtidsstudier om familjeformer och hur synen på vad som egentligen är en familj förändrats genom historien. Ett bra exempel på hur historisk forskning kan ge användbara data för framtidens politiska beslut. Hon kunde se stora förändringar i synen på familjen och att den till stor del beror på seglivade strukturer och starka känslor, som även ligger bakom vilka lagstadgade rättigheter som ges eller inte ges. Hon berättade dessutom om olika tendenser kopplade till familjesynen, som att det är ganska vanligt med rasistisk kritik mot barnlösa i Sverige, men att det finns en hög acceptans i de nordiska länderna för att betala skatt för andras barn. Engwall kunde även se en stor förändring över tid i synen på ensamstående föräldrar. Hon avslutade sitt anförande med att sammanfatta det hela med den tänkvärda meningen ”familj är inte något som är, det är något vi gör.”

Efter Engwall talade Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Han lyfte upp kopplingen mellan politiska beslut och reell jämställdhet i vardagen. Ett fokus för honom var hur svårt det faktiskt är att omsätta jämställdhetspolitik i praktiken. Det har enligt hans forskning till stor del visat sig vara beroende av att traditioner och rutiner styr vår vardag mer än förhandlingar och beslut. Han hade också observerat att jämställda hushåll är stabilare men att de tenderar att ha fler konflikter, eftersom konflikter ofta driver förändringar och att jämställdhet kräver förhandlingar inom förhållandet. Han lyfte även upp flera konkreta exempel, som att det ofta anses vara en social skuld att ta emot pengar av någon, vilket gör det svårt för par med olika inkomst att inte vilja dela lika på gemensamma kostnader (t.ex. för semestrar). Dessutom lyfte Halleröd hur problematiskt det är att män ofta ses som norm både i allmänhet och i jämställdhetspolitiken.

Efter de olika inläggen skedde en sammanfattande frågestund där forskarna fick möjlighet att ge politiska förslag. Halleröd var den som gav sig på ett konkret förslag genom att föreslå politikerna att ge sig på föräldraförsäkringen om de ville förändra något.

Jag tycker att seminariet var ett utmärkt och lärorikt exempel på hur forskning kan ge underlag och analyser som är oerhört värdefulla för våra politiker inför deras beslutsfattande.

VA gjorde 2006 en del studier angående just politik och vetenskap som fortfarande är läsvärda.