Förra veckan var jag på forskarstafetten GenusFokus, en heldag på Kulturhuset anordnad av universiteteten i Linköping, Umeå, Uppsala, Örebro och Mittuniversitetet. Arrangemangets syfte var att synliggöra vilken komplexitet och mångfald som ryms inom svensk genusforskning, samt visa hur den är både excellent, angelägen och samhällsrelevant. De olika lärosätena som anordnade GenusFokus har alla av Vetenskapsrådet blivit utsedda till ”Centres of Gender Excellence” under 2007-2011.
Konferensen inleddes av biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni. Hon nämnde i inledningen om hur arbetet med en ny forskningsproposition börjat och sade att år 2012 väntar en ny proposition med ytterligare höjningar. Här följer en bit av hennes inledningstal:
”Det här är viktigt. Därför att framstående genusforskning bedrivs idag på minst tolv lärosäten i Sverige. Tre stycken Center of Gender Excellence har etablerats. För ett forskningsfält med bred förankring på högskolor och universitet innebär stora höjningar av fakultetsanslaget mycket. Samtidigt får vi inte vara rädda för att rikta resurser till särskilt angelägna forskningsområden. På mitt ansvarsområde har vi identifierat tre fält vi behöver identifiera kunskaper kring.
Det ena är fältet är mäns våld mot kvinnor. Regeringen har inrättat ett forskningsprogram för att fördjupa kunskaperna kring mekanismerna bakom våld i nära relationer. Vi behöver insatser för våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld samt – och det är lika viktigt – våldsutövande män. Från första dagen har kampen mot mäns våld mot kvinnor varit min högsta prioritet. Det andra fältet är prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Vi behöver ökade kunskaper även på detta område. Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Precis som det transatlantiska slaveriet måste detta upphöra. Det tredje fältet är forskning kring kvinnors hälsa. Vården idag är inte jämställd och det måste den bli.
Forskare måste stå fria från politiker – men jag ser det som en del i mitt uppdrag att fortsätta lyfta de forskningsfält som är avgörande för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Svensk genusforskning är också en framgångssaga för att den vågat och vågar bryta tankar och mönster. Bara rubrikerna på seminarierna här idag kan vara nog så provocerande för de som inte tror på fri forskning.
Låt mig vara tydlig: Jag är politiker – inte vetenskapskvinna. Jag tar inte ställning för eller emot enskilda teoribildningar. Jag lyssnar inte till någon enskild akademiker. Jag lyssnar på alla som vill vara med och göra Sverige jämställt. Jag kommer inte kunna genomföra allt forskare vill – jag kommer inte vilja genomföra allt forskare föreslår men jag lyssnar på alla.”
Dagen innehöll många intressanta föreläsningar, jag har valt att nedan återge två av dem som belyser intressanta tvärvetenskapliga kopplingar mellan genus, historia och naturvetenskap.
Staffan Bergwik om historiska genusperspektiv på naturvetenskaperna
Staffans Bergwik (Fil. dr i idé- och lärdomshistoria) berättade om hur hans forskning handlar om hur historiska exempel kan användas när vi idag diskuterar entreprenörskap och framgång inom naturvetenskaperna. Han har nämligen funnit att naturvetenskapernas kultur varit, och till stor del fortfarande är, byggd kring genusstrukturer.
Hans forskning visar att den könsbundna forskningskulturen historiskt sett har påverkat möjligheten att lyckas, drömma och se ”framtiden an” inom naturvetenskaperna. Som exempel tog han upp den kände nobelpristagaren Svante Arrhenius (1859-1927) i jämförelse med Naima Sahlbom (1871-1957), en svensk outsider i naturvetenskapernas forskningshistoria. Staffan menar att Arrhenius och andra forskare över hela världen hade hjälp av starka stödstrukturer utifrån könsrollerna som till stor del möjliggjorde deras forskning. De hade nämligen som regel fruar som agerade värdinnor och husfruar. När de manliga forskarna nätverkade hjälptes de också av sina fruar, som utgjorde ett stödjande nätverk, och av sina familjer. Naima Sahlbom å andra sidan var en kvinna som studerade vid ett privat lärosäte, Stockholms högskola, eftersom de statliga lärosätena förbjöd kvinnor. Sedan tog hon sin doktorsexamen i Schweiz, där kvinnor fick ta en sådan. Efter disputationen fick hon inte fortsätta sin akademiska karriär och istället startade hon ett eget privat laboratorium som gjorde analyser och underlag till andra forskare. Hon blev en märkeskvinna inom mineralanalysen och laboratoriet blev unikt i Europa.
Både Arrhenius och Sahlbom var alltså framgångsrika entreprenörer, men det vore absurt att säga att de var lika och hade samma förutsättningar. Därför vill Staffan poängtera problemet med trenden att beskriva framgångssagor individuellt, då det döljer kollektiva företeelser samt framgång och handlingskraft som en strukturell fråga. Genom historien har framgångssagorna varit länkade till maktrelationer, tysta samarbeten och utanförskap.
Kvinnliga vetenskapsmän hade också en ambivalent hållning till sina framtidsdrömmar, medan Arrhenius kunde drömma i sina brev och tankar. Staffan vill därför lyfta betydelsen av framtidsdrömmens kulturhistoria. Han menar att framtidsdrömmar behöver tillhörighet, och då är det relevant att fråga vem som känner tillhörighet till naturvetenskapen.
Malin Ah-King om naturens mångfald och normer i biologisk forskning.
Malins (Fil. dr i zoologi) forskning är inriktad på att inom biologin ifrågasätta polariseringen manligt och kvinnligt, samt bilden av heterosexualitet som det enda naturliga. Hon lyfte inledningsvis ett exempel på hur Darwin 1871 beskrev parningsmönster hos vissa djur i mänskliga termer om honor som ”svårflörtande” och hanar som ”uppvaktande”, utifrån hans egna normer.
Hon lyfte också ett exempel på hur forskare helt missat hierarkier och aggressivitet hos fågelarten Tallskrikor. Det här skedde för att forskarna fann hanarna lugna och stillsamma samtidigt som de förminskade honornas aggressivitet som ”PMS-liknande”, trots att det senare skulle visa sig att det faktiskt var honorna som försvarade territoriet hos Tallskrikorna.
Vi vet nu att kön inte alls är så polariserade i naturen som vi ofta försöker få det till. Istället kan kön förändras för många djur utifrån omgivning, temperatur, storlek och andra faktorer. Trots alla föreställningar som finns visar den biologiska forskningen också på att de enda egenskaper som alltid är kopplade till kön är förmågan att producera spermier eller ägg.
Klas-Herman Lundgren
