I morse hörde jag på vetenskapsradion att ett forskarlag funnit att pingviner som märkts i forskningssyfte påverkas så mycket av själva märkningen att forskningens vetenskapliga värde kan ifrågasättas. De märkta pingvinerna fick färre ungar, simmade sämre och överlevde på det hela taget sämre. Klart problematiskt när forskningsmetoden påverkar forskningsobjektet så mycket!
Inom det tekniska området, som jag har en del erfarenhet från, brukade vi ibland prata om ”icke-förstörande provning”. Det är svårare än man kan tro att inte förstöra det man testar eller mäter på. Än svårare kan det vara att mäta något utan att påverka mätresultatet genom mätmetoden eller instrumenten man använder.
Bara genom hur man väljer att ställa en fråga – eller formulera ett forskningsprojekt – så riskerar man förstås att påverka svaren. Uttrycket ”som man frågar får man svar” har jag hört till leda, men visst ligger det en del i det. Utmaningen är att noga överväga just hur man ställt sin fråga, och tolka resultaten med det i åtanke.
Att forskare påverkar sina resultat genom att de själva vill ha ett visst resultat framför Jonah Lehrer i en artikel från i december i the New Yorker. Artikeln handlar om det han kallar the decline effect. Den går i korthet ut på att en effekt som påvisats eller uppmätts i experiment i många fall verkar avta med tiden. Lehrer ger en hel rad exempel, till exempel den svenska studie som visade att hussvalehonor föredrar hanar med mer symmetriska stjärtfjädrar – en effekt som återfanns även hos andra arter men så småningom verkade ”försvinna”.
Lehrer pekar på två orsaker till ”the decline effect”: en initial vilja att publicera positiva resultat och senare en selektiv rapportering som liknas vid att med skohorn försöka få sina resultat att passa en viss teori.
( The Skeptic’s Dictionary förklarar begreppet ”the decline effect”, som myntades av en parapsykolog, och ger några alternativa förklaringar till den, som förbättrad experimentplanering och utvärdering.)
Lehrer’s slutkläm i artikeln är:
The decline effect is troubling because it reminds us how difficult it is to prove anything. We like to pretend that our experiments define the truth for us. But that’s often not the case. Just because an idea is true doesn’t mean it can be proved. And just because an idea can be proved doesn’t mean it’s true. When the experiments are done, we still have to choose what to believe.
Ehhh… Vänta nu…
Inte helt överraskande var det fler som reagerade på de formuleringarna. Lehrer fick genast mothugg och reaktioner på sin artikel. I Scientific American till exempel:
This assertion is absurd. We may choose to believe in psychoanalysis rather than behaviorism, because both are equally flimsy. But the evidence is rock-solid for quantum mechanics, general relativity, the germ theory of infectious disease, the genetic code and many other building blocks of scientific knowledge, which have yielded applications that have transformed our world. There’s nothing truthy about a hydrogen bomb.
Professor Jerry A Coyne, på Why Evolution is True, framför liknande kritik och menar att Lehrers artikel skadar vetenskapen:
We must remember that scientific “truth” means “the best provisional explanation, but one so compelling that you’d have to be a fool not to accept it.” Truth, then, while always provisional, is not necessarily evanescent. To the degree that Lehrer implies otherwise, his article is deeply damaging to science.
Ja, visst finns det mängder med metodologiska problem och utmaningar inom vetenskaperna, och det är viktigt att vara medveten om dem, belysa dem och göra allt som går att göras för att hantera dem. Och vara beredd att ändra sig när det visar sig att det blivit fel. För som flera kommentatorer påpekar (bl.a. Coyne ovan och här) leder det fel att tala om den vetenskapliga kunskapen som ”sanning”. Vetenskapen korrigerar sig själv hela tiden (förutsatt att vi inte har att göra med rent fusk, förstås) – det är det som är hela poängen med den vetenskapliga processen.
Det är väl f.ö. ett skäl till att det är svårt att på ett bra sätt presentera forskningsresultat på kvällstidningarnas löp…
/Karin Hermansson
