Där vulkaner twittrar och inte så många kommer till mattemontern

Jag är tillbaka från två dagars besök i Göteborg, där SOM-institutet höll seminarium om årets SOM-undersökning. Stödet för monarkin minskar, var den vältajmade nyhet som de flesta media snabbt snappade upp från årets undersökning.

Själv var jag mer intresserad av resonemangen kring vad som ligger bakom förtroende för samhällsinstitutioner och intresse för kulturaktiviteter. Lite skojigt var det också att få reda på att både vulkanen (twitter.com/eyjafjalla) och askmolnet (twitter.com/theashcloud) twittrar. Detta föranledde medieforskaren Annika Bergström att avsluta sin presentation med påpekan att ”den som gör ett politiskt utspel på internet gör det i en värld där vulkaner twittrar”.

Under tiden var Vetenskapsfestivalen i full gång runtom i stan, så efter att ha avnjutit SOMs alla siffror roade jag mig bland Universeums hajar och utställningar under ”Science Night”. Karin Bojs skriver också om Vetenskapsfestivalen och Universeum på DNs nystartade vetenskapsblogg.

Jag hade sedan det stora nöjet att få hälsa på i festivalens Experimentverkstad. Den är en del av Skolprogrammet som pågår under två veckor (programmet för allmänheten är bara öppet denna vecka). I verkstaden sjöd det av liv. Sju mellanstadieklasser (4-6) gav sig i kast med reaktiontester, energicyklar, camera obscura, spaghettibyggen, mm.

– Det är jätteroligt, och nu är det ganska lugnt. Du skulle varit här i förmiddags när vi hade 18 stycken 0-3-klasser! sa en av studenterna som arbetar som värd vid de olika stationerna. Han pluggar annars till socionom men stod nu vid en station som handlade om rymden. Hur går det då, att guida i ett helt annat ämne, undrade jag. Ja, men det går bra! Man får lära sig! Studenterna som tar jobb på festivalen får utbildning på stationerna och en skriftlig handledning att ta till om minnet tryter eller frågorna blir svåra.

– Jo, det är kul, men det är lite tråkigt att det inte kommer så många när det handlar om matte, sa en tjej som själv pluggade matematik och var värd för en station där det gällde att lista ut hur man skulle ta sig igenom ”labyrinter” på golvet. Man borde nog egentligen ha en tävling, för när jag säger att jag slår vad om att du inte löser den där – då blir de intresserade och ska bara tävla!

– Ja men då försöker vi ordna en tävling. Vi har ju flera dagar kvar, svarade genast Sofia Lindberg, som ansvarar för Experimentverkstaden och gick med mig under en del av rundvandringen.

Jag hoppas att de kom på något bra upplägg och att det hjälpte till att dra in barnen/ungdomarna i mattemontern. Att locka fram tävlingsinstinkten kanske är ett bra sätt att övervinna den rädsla många har för matte?

I en del av den stora maskinhallen som inrymde verkstaden löpte ett stort grått skynke som en lite mystisk ”vägg”. Där bakom sitter ”en riktig forskare” och forskar, avslöjade Sofia! Jag undrar om han uppskattade närheten till omvärlden just där och då…?

Slutligen gick jag runt en stund i Nordstan, Göteborgs shoppinggalleria. På en scen stod Chalmersprofessorn Christian Ekberg och berättade att radioaktiv strålning inte är så farlig som vi tror. I ett hörn satt ett gäng ungdomar under en lampa som öppnade eller slöt sig beroende på energiförbrukningen och lyssnade på en presentation om smarta prylar. Och några steg längre bort drog jag efter andan vid anblicken av Mattias Klums foton från Borneo.

Utanför hade det vid det laget börjat falla en snöblandad nederbörd i en iskall vind. Men innan dess hade jag hunnit konstatera, liksom Karin Bojs på sin blogg, att våren kommit lite längre i Göteborg än här hemma i Stockholm.

/Karin Hermansson