Innan jag åkte hemifrån mot USA förra veckan skrevs och pratades det om det dåliga OS-vädret i Vancouver och skidåkarnas – eller kanske framför allt vallarnas – vedermödor.
I USA lamslogs Washington DC av en dryg meter snö för någon vecka sedan och i San Diego, där AAAS-mötet ägde rum, hördes allt som oftast ”and the weather is ok, I think” – som om det var en överraskning.
På flyget tillbaka läste jag om snökaoset hemma: inställda tåg, totalstopp i T-banan och onda ryggar pga all snöskottning.
Men, påpekar DNs ledarsida, den globala uppvärmningen fortsätter fastän det snöar i Stockholm!
I förrgår, måndag, avslutades AAAS-mötet. Som sista punkt på mitt program var jag på ett mycket välbesökt seminarium med titeln Understanding Climate Skepiticsm: Its sources and Strategies.
Talarna resonerade kring vilka strategier som används av ”skeptikerna” – dvs. de som argumenterar mot att den globala uppvärmningen orsakas av mänsklig påverkan, alternativt att den existerar över huvud taget.
Riley E. Dunlap, Oklahoma State University, presenterade en studie av böcker med ”klimatskeptiskt” budskap som publiceras i USA. Antalet har ökat dramatiskt de senaste åren, och åtta av tio är på något sätt relaterade till konservativa tankesmedjor. Fyra av tio är skrivna av personer som inte är forskare och ett ökande antal är egenutgivna. ”Anyone can publish a book”, kommenterade Dunlap.
Maxwell T. Boykoff, University of Colorado, menade att “skeptikernas” framgång beror på att media hoppat på tåget och, genom att till exempel ställa en ”skeptiker” mot en ”mainstream-forskare” i klassisk medial konflikt, förstärker motståndarsidan och överdriver förnekandet.
Myanna Lahsen, National Institute for Space Research, Brasilien, instämde visserligen i att ”skeptikersidan” varit framgångsrik i sin strategi – men tänk om det beror på att vetenskapssamhället haft en kass strategi (eller ingen strategi alls)?
Forskare hamnar oftast i det som kallas ”deficit model” när de diskuterar kommunikation i exempelvis klimatfrågan, förklarade Lahsen. Dvs. man antar att hela problemet handlar om att allmänheten är obildad och måste upplysas. Åtgärden blir därför att argumentera för bättre skolundervisning i naturvetenskap och teknik, ”public outreach” och statements på tråkiga websidor. Men…
– Maybe the public is confused not because they are ignorant, but because someone actually confused them!
För, menade Lahsen, ”oppositionen” anlitade PR-byråer och marknadsföringsforskare, gick ut i annonskampanjer, utvärderade dem och förbättrade sina metoder utifrån resultaten. De använde alltså ett i många stycken vetenskapligt angreppssätt! Till skillnad från universiteten…
– Why are we so unscientific in our communication efforts? Should we hire PR firms? – But how would that affect credibility of the scientific community?
Nej, konstaterade hon, just det kanske inte är någon bra idé, men:
… since the other strategy has shown not to work, it might be a good idea to consider alternatives!
Eller i andra ordalag: Ryck upp er, IPCC, och ta ett snack med en kommunikationsexpert!
Hur många ”alarmistiska” böcker skrivs av fackmän/kvinnor? Al Gore har aldrig demonstrerat kunskaper i klimatologi.
En orsak till ”skeptikernas” framgång kan ju vara att AGW-hypotesen är svagt underbyggd.
Intressant är att majoriteten av svenska ”klimatböcker” är alarmistiska, skrivna ickefackmän/kvinnor.
Inte bara media, som SVT, TV4 och de stora dagstidningarna, har länge lämnat så ensidig info att den är desinformation. Särskilt har utbildningskanalen utmärkt sej med sin mot barnen riktade indoktrinering. De är dock inte ensamma. I sin barnbok ”Welams vädermödor”, om den stackars fete herr Welam, skriver Lennart Hellsing med sin oemotståndligt gungande poesi:
”Det syndiga ätandets hjälte
stack nya små hål i sitt bälte
Vid varje kalas
fes han ut växthusgas
Han prutta så jöklarna smälte.
Och sjövattnet steg så det stänkte
det sorlade, porlade, blänkte
Allt land blev ett träsk
men han flöt på sitt fläsk
mens vågorna landskapet dränkte .”
Boken riktar sej till åldersgruppen 6-9 år. För det övergripande målet, koldioxidskräck, är alla medel, även lyteskomik, tillåtna. Först senaste månaderna har en tillnyktring börjat skönjas. Nu händer det att skeptiska inlägg släpps in i media.
Hur många ”alarmistiska” böcker skrivs av fackmän/kvinnor? Al Gore har aldrig demonstrerat kunskaper i klimatologi.
En orsak till ”skeptikernas” framgång kan ju vara att AGW-hypotesen är svagt underbyggd.
Intressant är att majoriteten av svenska ”klimatböcker” är alarmistiska, skrivna ickefackmän/kvinnor.
Inte bara media, som SVT, TV4 och de stora dagstidningarna, har länge lämnat så ensidig info att den är desinformation. Särskilt har utbildningskanalen utmärkt sej med sin mot barnen riktade indoktrinering. De är dock inte ensamma. I sin barnbok ”Welams vädermödor”, om den stackars fete herr Welam, skriver Lennart Hellsing med sin oemotståndligt gungande poesi:
”Det syndiga ätandets hjälte
stack nya små hål i sitt bälte
Vid varje kalas
fes han ut växthusgas
Han prutta så jöklarna smälte.
Och sjövattnet steg så det stänkte
det sorlade, porlade, blänkte
Allt land blev ett träsk
men han flöt på sitt fläsk
mens vågorna landskapet dränkte .”
Boken riktar sej till åldersgruppen 6-9 år. För det övergripande målet, koldioxidskräck, är alla medel, även lyteskomik, tillåtna. Först senaste månaderna har en tillnyktring börjat skönjas. Nu händer det att skeptiska inlägg släpps in i media.
Var det ingen av deltagarna som tog sig en funderare över den riktiga förklaringen: Skeptikerna har rätt! Det finns inga som helst hållbara bevis för att den globala uppvärmningen beror på människans utsläpp av växthusgaser. Än mindre finns det några bevis för att den av alarmisterna förutspådda klimatkatastrofen är nära.
Huvudanledningen till skeptikernas framgångar är naturligtvis att fakta från den verkliga världen stödjer skeptiscismen.
För övrigt har till och med Phil Jones erkänt att det inte finns någon signifikant uppvärmningstrend de senaste 15 åren. När DN och andra skriver att den globala uppvärmningen fortsätter, handlar det om tro och inte om något med vetenskapligt och statistiskt stöd.
Var det ingen av deltagarna som tog sig en funderare över den riktiga förklaringen: Skeptikerna har rätt! Det finns inga som helst hållbara bevis för att den globala uppvärmningen beror på människans utsläpp av växthusgaser. Än mindre finns det några bevis för att den av alarmisterna förutspådda klimatkatastrofen är nära.
Huvudanledningen till skeptikernas framgångar är naturligtvis att fakta från den verkliga världen stödjer skeptiscismen.
För övrigt har till och med Phil Jones erkänt att det inte finns någon signifikant uppvärmningstrend de senaste 15 åren. När DN och andra skriver att den globala uppvärmningen fortsätter, handlar det om tro och inte om något med vetenskapligt och statistiskt stöd.