Förra veckan citerade jag Volvos Leif Johansson: ”there is nothing wrong with young people of today!”
Men den som läste Dagens Nyheter i fredags kan ju börja undra. Där rapporteras om en ny undersökning gjord av Ungdomsbarometern på uppdrag av SSF, Stiftelsen för Strategisk Forskning. Undersökningen visar att väldigt få (3%) ungdomar tycker att de känner till ”en hel del” om svensk forskning. Det vanligaste svaret på frågan om de kan nämna en nu levande svensk forskare var Alfred Nobel. Jösses, vad ska det bli av dem…?
Ja, det har väl som sagt de äldre generationerna frågat sig allt sedan Aristoteles (och kanske ännu tidigare). Men Leif Johansson tycker alltså inte att det är något större fel på dem. Han lär dock få jobba lite på det där med att intressera unga för naturvetenskap, teknik och matematik, som ju är Teknikdelegationens mål (där han är ordförande).
Enligt den nya undersökningen är psykologi och historia de ämnen som unga tycker är mest intressanta. De naturvetenskapliga ämnena biologi, kemi och fysik hamnar mycket längre ner.
Visst är det lätt paradoxalt att när vi i våra undersökningar (t.ex. Vetenskapen i Samhället) frågar vilka ämnen som är viktiga att vi satsar på att forska om i Sverige är det precis tvärtom! Då placerar sig ämnen som historia, svenska språket och filosofi långt ner, medan medicin och naturvetenskap hamnar i topp. Det kan bli lite svårt att upprätthålla det om ingen vill utbilda sig inom rätt områden…
Något som är uppmuntrande för alla pessimister är dock att i likhet med i vår undersökning (VA-barometern 2008) säger en tredjedel att de kan tänka sig att jobba som forskare i framtiden!
Och som vi alla vet var antalet sökande till högre utbildning i år rekordhögt och studenterna får stå ut med att sova i tält och på vänliga människors soffor för att ha tak över huvudet medan de studerar.
Tänk, det finns nog hopp för ungdomen (och vår framtid) trots allt! Eller vad tror ni?
Jamen, det är väl inte så jättekonstigt att ingen kan namnet på en svensk forskare. Forskare är inget högprofiljobb, ganska få syns i media. Och hur ska man annars få reda på att de finns? Vi har en del som dyker upp i tv utanför de vanliga vetenskapskanalerna, som Bengt Gustafsson och Bodil Jönsson, men det är ju inte så ofta. Jag är inte det minsta förvånad.
Hej Åka!
Tack för din kommentar och länk till din spännande blogg! Jag hoppas många unga och andra hittar dit. (Till er andra: Stjärnstoft och Kugghjul, http://kulmedfysik.wordpress.com/)
Nej, jag blev inte heller förvånad. Däremot hade jag kanske hoppats att de sagt ”vet inte” i stället för Alfred Nobel…
Jag avsåg att vara lite ironisk när jag ”ondgjorde” mig över ungdomen av i dag. Ironisk ska man aldrig försöka vara i text. Jag tycker förstås att Leif J har helt rätt. Om du läser mitt inlägg från förra veckan ser du att han också påpekade att varje generation ser på den yngre som dummare än den egna. Jag tycker att det säger något om oss människor som är värt att tänka på. Det är lätt att avfärda sånt man inte känner igen sig i som korkat!
Det är f.ö. intressant att du skriver att forskare är ett ”lågprofiljobb”. Är det så? Ja, kanske särskilt inför ungdomar som inte ser på nyheter på tv eller läser dagstidningar lika ofta som äldre – för där finns ju ofta forskare som uttalar sig. Men det är förstås en annan sak än att göra sig ett känt namn på bred front. Vad kan göras åt det? Borde något göras åt det?
Jamen, det är väl inte så jättekonstigt att ingen kan namnet på en svensk forskare. Forskare är inget högprofiljobb, ganska få syns i media. Och hur ska man annars få reda på att de finns? Vi har en del som dyker upp i tv utanför de vanliga vetenskapskanalerna, som Bengt Gustafsson och Bodil Jönsson, men det är ju inte så ofta. Jag är inte det minsta förvånad.
Hej Åka!
Tack för din kommentar och länk till din spännande blogg! Jag hoppas många unga och andra hittar dit. (Till er andra: Stjärnstoft och Kugghjul, http://kulmedfysik.wordpress.com/)
Nej, jag blev inte heller förvånad. Däremot hade jag kanske hoppats att de sagt ”vet inte” i stället för Alfred Nobel…
Jag avsåg att vara lite ironisk när jag ”ondgjorde” mig över ungdomen av i dag. Ironisk ska man aldrig försöka vara i text. Jag tycker förstås att Leif J har helt rätt. Om du läser mitt inlägg från förra veckan ser du att han också påpekade att varje generation ser på den yngre som dummare än den egna. Jag tycker att det säger något om oss människor som är värt att tänka på. Det är lätt att avfärda sånt man inte känner igen sig i som korkat!
Det är f.ö. intressant att du skriver att forskare är ett ”lågprofiljobb”. Är det så? Ja, kanske särskilt inför ungdomar som inte ser på nyheter på tv eller läser dagstidningar lika ofta som äldre – för där finns ju ofta forskare som uttalar sig. Men det är förstås en annan sak än att göra sig ett känt namn på bred front. Vad kan göras åt det? Borde något göras åt det?