Efter några härliga augustidagar närmar sig nu kursstarterna på universitet och högskolor. Under sommaren har vi kunnat läsa att intresset för högre studier ökat stort. Fantastiskt! Vad ett otal initiativ, utredningar och projekt aldrig lyckats med fixar en rejäl lågkonjunktur/finanskris på ett halvår!
Gott så, men detta innebär förstås att antalet nya studenter som behöver bostad ökar, och då blir det kris i den änden i stället. För ett par veckor sedan såg jag på tv att Per Eriksson, fd. generaldirektör för Vinnova och nu rektor på Lunds universitet, erbjuder sin soffa till behövande student. Skojigt sätt att uppmärksamma problemet, men det löser nog tyvärr inget.
Det är både lustigt och beklämmande när det känns som om ingenting händer trots att åren går. När jag i mitten av åttiotalet skulle börja plugga i Uppsala var det skriande bostadsbrist och oändliga köer till studentbostäderna.
Själv fick jag i elfte timmen hjälp (eftersom jag ju befann mig hemma, 35 mil från Uppsala) av en äldre student att sätta upp lappar om att jag behövde bostad, och fick till sist (olovligen) hyra ett studentrum i andra hand. När bostadsbolaget på något sätt kom på mig kändes det förstås som personlig katastrof, men det löste sig till slut tack vare godhjärtade medmänniskor.
Under de år jag sedan var aktiv i studentkåren var det samma visa varje år: brist på bostäder, långa köer, kårens egen förmedling efterlyste allmänhetens hjälp med rum (ungefär som LU gör på sin webb), vi skrev debattartiklar och vår ordförande uttalade sig i pressen.
Det här var tjugo år sedan! Vår dåvarande rektor Stig Strömholm erbjöd (mig veterligen) aldrig sin soffa åt studenterna, men i övrigt är det mesta sig likt.
Nu ska det i ärlighetens namn sägas att bostäder inte är ett problem överallt. På flera mindre orter med högskola står rum och lägenheter tomma (så har det väl också alltid varit?). Men som blivande student vill man väl inte styras av var bostäderna finns när man ska välja vilken utbildning man ska söka?
Intresse och engagemang för studier är det ju vi efterfrågar hos de unga. Då kan vi ju inte i nästa andetag säga ”fast du bör förstås inte vara intresserad av en utbildning som bara finns i Stockholm, Göteborg, Lund eller Uppsala, för där hittar du ingenstans att bo”!
För övrigt hörde jag för ett tag sedan på Vetenskapsradion att amerikanska forskare räknat ut att det är bättre att gå bredvid rullbanden på flygplatsen. Om man vill fram fort, alltså. Det har jag misstänkt länge – det står ju alltid en massa såskoppar stilla på de där banden…!
