Dagens Nyheters nya kolumnist Lena Andersson skriver idag om varför demokrati i allmänhet och EU i synnerhet måste vara snårig: ”I själva verket är snårigheten ett tecken på civilisation”, skriver hon, och konstaterar i sitt avslutande stycke:
”Så fort ett system är sammansatt, frihetligt och öppet är det också krävande att sätta sig in i, och ska vara det.”
Att det demokratiska systemet är krävande kanske hon har rätt i. Statskicket i en diktatur är ju mer enkelspårigt, så att säga, och torde kanske därför vara enklare att begripa. Men hur ska samhället hantera det och agera så att människor ändå bibehåller förtroendet för demokratin och exempelvis går och röstar? Lena A menar att folkbildningen brister:
”De intrikata vävar som demokratiska länders styrelseskick utgör, liksom överstatliga unioner, är ett under av statsvetenskaplig evolution. Men folkbildning i statsvetenskap existerar inte i svensk offentlighet, och då avser jag inte hur något styrs utan varför det anses ändamålsenligt att det styrs som det gör.” (min kursivering)
Stämmer det att sådan folkbildning inte existerar? Eller är den bara icke-fungerande? Hur skulle den i så fall kunna utvecklas och bli bättre? Vems är ansvaret för denna folkbildning? Nationella och europeiska myndigheter? Skolan och lärarna? Medier? Statsvetenskapsforskare?
Lena A menar att vi inte måste veta allt för att välja representanter, och det kan det förstås ligga något i. Men något är det förstås bra att veta – inte minst för att slippa falla till föga för populistiska utspel om att lägga ner EU för att det är för krångligt. Kanske kan statsvetarna hjälpa till med detta, och leda oss ur den värsta snårskogen?
Det finns fler anledningar att statsvetare borde fundera över hur de kan synas mer och förklara vad deras forskning går ut på. Fyra av tio svenskar anser att forskning inom statsvetenskap är viktigt att satsa på, och lika många anser att statskunskap är vetenskapligt ämne. Det kan jämföras med att nästan 100 procent anser att cancerforskning är viktig att satsa på, och lika många att medicin är ett vetenskapligt ämne. (Källor: VA-rapporter 2008:2, 2008:6 och 2005:1, som kan hämtas ner här).
Är det verkligen så att diktatur är rak och enkel att förstå medan demokrati är rörig och svår att överblicka? Har för mig att Hitlers Tyskland utmärktes av oklara ansvarsförhållanden och att diverse maktcentra fick kämpa med varandra om Ledarens gunst och uppmärksamhet. Är det inte snarare så att en grundbult i demokratin är möjlighet att förutse resultaten av en åtgärd – systemet är lagbundet alltså – och att systemet inte går att påverka hur som helst?
… vilket jag tycker är ett gott skäl att lämna EU åt dess öde.
Jag vet inte precis om jag kan skriva under på din slutsats, men visst är diktaturer obegripliga. Det finns det ju dagsaktuella exempel på, dessvärre.
Är det verkligen så att diktatur är rak och enkel att förstå medan demokrati är rörig och svår att överblicka? Har för mig att Hitlers Tyskland utmärktes av oklara ansvarsförhållanden och att diverse maktcentra fick kämpa med varandra om Ledarens gunst och uppmärksamhet. Är det inte snarare så att en grundbult i demokratin är möjlighet att förutse resultaten av en åtgärd – systemet är lagbundet alltså – och att systemet inte går att påverka hur som helst?
… vilket jag tycker är ett gott skäl att lämna EU åt dess öde.
Jag vet inte precis om jag kan skriva under på din slutsats, men visst är diktaturer obegripliga. Det finns det ju dagsaktuella exempel på, dessvärre.