Flygande bebisar yttrar vi oss inte om

Skapad:

2009-03-20

Senast uppdaterad:

2022-01-10

Häromsistens utspelades följande konversation hemma hos mig:

– Mamma, vad handlar boken med den flygande bebisen om?

– Ehhh… va? Jaha! Jo, den handlar om hur lärarskolan, du vet skolan där dom som ska lära sig att bli lärare går, ska bli bättre.

– Jaha…. men varför flyger bebisen?

– Jaaaa… jag vet inte riktigt…

Lärarutr_framsida

Nej, jag måste erkänna att jag gick bet på att förklara symboliken i framsidesillustrationen till betänkandet ”En hållbar lärarutbildning”. Det är en bild av Marie-Louise Ekman, betitlad ”Fastbundna lampor och en flygande baby”. Kanske kan någon hjälpa mig?

Själv har jag ägnat mig åt innehållet innanför pärmen, och i går skickade vi in ett yttrande över betänkandet från VA.

VAs studier visar att många lärare upplever ett stort avstånd till forskarvärlden, och att forskningen är för abstrakt för att passa skolans verklighet. Vi fann också att många lärarstudenter aldrig har kontakt med forskare – trots att de befann sig på en högskola!

Utredaren Sigbrit Franke föreslår ett antal åtgärder för att stärka det vetenskapliga förhållningssättet hos blivande lärare, som exempelvis kombinations- och utbytesanställningar för lärare vid lärarutbildningarna för att på så sätt stärka forskningsanknytningen. Det är bra, men VA anser att det finns ännu mer att göra för att stärka utbytet och dialogen med forskningen hela vägen ut i skolans verklighet. Det räcker inte med att lärarna på lärarhögskolan har kontakter med forskare och forskning. Även lärare i grund- och gymnasieskolan behöver ha sådana kontakter. För att åstadkomma det bör kontakten grundläggas redan i lärarutbildningen.

VA föreslår därför aktiviteter i lärarutbildningen som erbjuder kontakt med forskare inom både de egna undervisningsämnena och sådana man inte själv ska undervisa i. Utbyte med forskare inom utbildningsvetenskap och pedagogik behövs också. Slutligen föreslår vi starkare incitament för både blivande och redan praktiserande lärare att genomgå forskarutbildning.

Läs hela yttrandet här.

Kommande arrangemang

20 jan 2025 Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSuS)
7 apr 2025
7 maj 2025 Uppsala universitet
8 maj 2025 Uppsala universitet
9 maj 2025 SciLifeLab Stockholm – Air&Fire

Nyheter från Vetenskap & Allmänhet

Vetenskap & Allmänhets projekt



Kontakt

Vetenskap & Allmänhet

[email protected]

Kommentarer om “Flygande bebisar yttrar vi oss inte om

Det kanske är någon som är i färd med att kasta ut babyn med badvattnet, allt medan alla upplysningstendenser (lamporna) är fastlåsta? 😉 Nej, jag begriper inte heller…

Förr när de flesta av forskningens resultat var inlåsta i universitetsbiblioteken (i pappersform; tidskrifter och böcker) måste det ha varit mycket svårare att hålla kontakt med forskningen, när man examinerats och inte längre fysiskt befann sig i närheten. Just den muren har väl delvis raserats, i och med internet och open access-rörelsen, men jag kan tänka mig att ovanan delvis lever kvar. Även om grundproblemet nog är att lärarstuderande inte får någon forskningskontakt ens under studietiden.

Men det problemet är inte unikt för lärarutbildningen – och att ha kontakt med en forskare är inte heller samma sak som att ha kontakt med forskningen hon/han utför. Jag har haft många forskande föreläsare, men i de flesta fallen har jag inte fått någon som helst aning om vad de sysslar med när de inte står framför svarta tavlan…

Nej, det har du förstås rätt i. Jag hade inte heller särskilt mycket koll på den forskning som mina föreläsare på grundutbildningen ägnade sig åt när de inte undervisade. Men jag visste att det bedrevs forskning runtom i huset, jag gick förbi labb, mätutrustningar mm, och jag hade en hum om att de som forskade i de där labben var samma (högst normala, oftast) människor som de som gick omkring i korridorerna. Den ”avdramatisering” som det innebar gjorde det förmodligen mindre svårt och okänt den dagen jag faktiskt ville fråga något om forskningen också. På samma sätt kanske ökade kontakter med forskare och forskning under lärarutbildningen skulle kunna leda till att aktiva lärare upplever barriären mot att ta kontakt med akademin som mindre oöverstiglig?

Det kanske är någon som är i färd med att kasta ut babyn med badvattnet, allt medan alla upplysningstendenser (lamporna) är fastlåsta? 😉 Nej, jag begriper inte heller…

Förr när de flesta av forskningens resultat var inlåsta i universitetsbiblioteken (i pappersform; tidskrifter och böcker) måste det ha varit mycket svårare att hålla kontakt med forskningen, när man examinerats och inte längre fysiskt befann sig i närheten. Just den muren har väl delvis raserats, i och med internet och open access-rörelsen, men jag kan tänka mig att ovanan delvis lever kvar. Även om grundproblemet nog är att lärarstuderande inte får någon forskningskontakt ens under studietiden.

Men det problemet är inte unikt för lärarutbildningen – och att ha kontakt med en forskare är inte heller samma sak som att ha kontakt med forskningen hon/han utför. Jag har haft många forskande föreläsare, men i de flesta fallen har jag inte fått någon som helst aning om vad de sysslar med när de inte står framför svarta tavlan…

Nej, det har du förstås rätt i. Jag hade inte heller särskilt mycket koll på den forskning som mina föreläsare på grundutbildningen ägnade sig åt när de inte undervisade. Men jag visste att det bedrevs forskning runtom i huset, jag gick förbi labb, mätutrustningar mm, och jag hade en hum om att de som forskade i de där labben var samma (högst normala, oftast) människor som de som gick omkring i korridorerna. Den ”avdramatisering” som det innebar gjorde det förmodligen mindre svårt och okänt den dagen jag faktiskt ville fråga något om forskningen också. På samma sätt kanske ökade kontakter med forskare och forskning under lärarutbildningen skulle kunna leda till att aktiva lärare upplever barriären mot att ta kontakt med akademin som mindre oöverstiglig?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *