Så kan vi förstå jordhälsa ur ett beredskapsperspektiv

Bland de 15 deltagarna fanns forskare, lantbrukare, forskningsfinansiärer, myndighetsrepresentanter samt andra aktörer från livsmedel- och jordbrukssektorn. Tillsammans diskuterade de kopplingen mellan jordhälsa och beredskap och hur dessa kan stärka varandra och den gröna omställningen.

Ingen hållbar framtid utan hälsosamma jordar

Deltagarna var överens om att jordhälsa är en grundförutsättning för ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem och nära kopplat till människors hälsa – bra mat måste komma från friska jordar. Men trots att marken är jordbrukets viktigaste produktionsresurs behöver det upprepas oftare i samhällsdebatten, eftersom bördiga jordar oftast tas för givna. 

En lantbrukare beskrev hur jordhälsan är central för hela verksamheten på gården och hur alla beslut utgår från att skapa bättre jordar. Samtidigt betonade han att det är svårt att navigera i dagens jordbrukssystem och att konsekvenserna av olika brukningsmetoder ofta är komplexa.

Önskas: ny kunskap och svensk forskning

Ett återkommande tema var behovet av kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte. Många lantbrukare besitter redan stor erfarenhetsbaserad kunskap om jordhälsa men det behövs bättre sätt att få denna kunskap accepterad som evidensbaserad kunskap. Ett exempel på det är så kallad “farmer-led research”, där praktikers erfarenheter och komplexa odlingssystem får större utrymme.

Arbete med jordhälsa handlar inte bara om lantbrukarnas arbete utan kräver långsiktighet och att frågan måste omfatta hela värdekedjan. Flera deltagare menade att området är underfinansierat och att det saknas svensk forskning om jordhälsa och regenerativa odlingssystem. Istället måste svenska lantbrukare ofta söka kunskap internationellt och själva försöka anpassa den till svenska förhållanden. 

Normer och omställning i jordbruket

I samtalet ifrågasattes också några av de normer som präglar jordbruket. I Sverige lämnas till exempel ofta stora delar av åkermarken bar under vintern enbart för att “det alltid har varit så”, trots att det har negativa effekter på jordhälsan. För att bygga resilienta och produktiva jordar som klarar krissituationer bättre och minskar beroendet av externa insatsmedel krävs istället levande växter och fotosyntes året runt. Att integrera djurhållning och växtodling är också viktigt för att skapa större biologisk diversitet och bättre jordhälsa. 

En deltagare berättade att omställningen ofta börjar mentalt hos lantbrukare. Det handlar om att börja föreställa sig hur jordbruket skulle kunna fungera istället för att utgå från dagens system. Hon lyfte också behovet av att förändra synen på vad som anses vara “vackert” eller “ordentligt” lantbruk. Jordhälsa är således nära kopplat till mångfald – både biologisk mångfald och mångfald i sättet att tänka.

Språket om jorden spelar roll

Flera deltagare betonade att människor lätt blir defensiva och isolerade när de känner sig kritiserade. Därför är det viktigt att hitta ett språk och arbetssätt som inkluderar fler perspektiv. Valet av ord påverkar vilka som lyssnar och engagerar sig och jordhälsa kan till exempel få större uppmärksamhet om frågan kopplas tydligare till beredskap. 

Dessutom diskuterades problemen med stuprör som riskerar att hämma kunskapsproduktion, både inom jordbruket och mellan forskningsfält inom akademin, exempelvis mellan agroekologisk och ekologisk forskning.

Beredskap och livsmedelssystem

Diskussionen om beredskap kretsade kring behovet av långsiktighet. Dagens beredskapsdiskussion fokuserar ofta för mycket på lagerhållning av spannmål och insatsvaror och för lite på de långsiktiga förutsättningarna för ett robust jordbrukssystem. 

Ett exempel på ett mer långsiktigt arbete är organisationen Svensk Kolinlagring som arbetar för att stödja omställning till jordbrukssystem som gynnar biologisk mångfald, kolinlagring och förbättrade vattencykler och där kolinlagring används som en hävstång för bredare värden, där biologisk mångfald och resiliens är centrala.

Offentlig sektor och kommunernas roll

En kommunrepresentant berättade om hur kommunen arbetar tillsammans med lantbrukare kring frågor som beredskap, vatten, ekologisk kompensation och minskad fosforanvändning. Kommunen har initierat återkommande träffar mellan olika typer av lantbrukare och kommunens olika verksamheter för att skapa bättre dialog och samarbete.Hon betonade att relationerna har tagit tid att bygga upp och att det är viktigt att idéer som uppstår faktiskt omsätts i handling.

Ett annat exempel som nämndes är ett pilotprojekt i Kristianstad där kommunen tillsammans med andra aktörer finansierar konkreta åtgärder på gårdar. En lärdom är vikten av processledning och att kommuner får stöd att förstå och arbeta med frågor som kolinlagring och jordhälsa.

En kommun som ligger i framkant när det gäller livsmedelsberedskap är Södertälje där kommunen genom innovativ upphandling byggt upp långsiktiga avtal kring baljväxtproduktion och livsmedelsberedskap. Fokus ligger på att säkra kapacitet och robusthet snarare än lägsta pris. Detta är ett bra exempel på hur beredskap kan användas som en hävstång för att stärka jordhälsa och samtidigt minska beroendet av externa insatsmedel.

Finansiering och framtida behov

Samtalet avslutades med frågor om finansiering och forskning. Flera deltagare betonade att jordhälsa är ett komplext område där det är svårt att få fram enkla och entydiga forskningsresultat. Samtidigt fanns en stark samsyn kring behovet av att fortsätta utveckla praktiska exempel, bygga trovärdiga berättelser och skapa långsiktiga strukturer för forskning, rådgivning och samarbete.Enligt en finansiär på plats finns möjligheter att söka medel både för forskning och för implementering av tidigare forskningsresultat.

Samtalet var ett samarbete mellan Svensk Kolinlagring och Vetenskap & Allmänhet och en del av EU-projektet LOESS.